Allt började med en diskussion på messenger med Pär Larshans och slutade med en inbjudan om att ta en kortare promenad den 26 januari 2017 i Hertsjö utanför Bollnäs, om jag visste det jag vet idag så kunde jag aldrig tro att 2017 skulle bli ett så lyxigt äventyrsår.

Att hitta en äventyrskompis som Pär Larshans och idag tog vi och gjorde årets sista långpromenad dryga 20 kilometer.

Jag ska försöka ge dig en känsla från dagens äventyr.

Klockan ringer 04:30 jag ligger och drar mig till 04:40 och kliver sedan upp ur sängen och går rakt in i köket, på med kaffepannan, stekpannan och en kastrull.

Fram med smör och bröd och stora ryggsäcken. In med ägg både i kastrullen och stekpannan, sen skynda in till toaletten och borsta tänderna, för att sedan snabbt klä på mig.

Det tog inte mer än 5 minuter sen tillbaka till köket och snabbt vända på äggen i stekpannan och ta bort den kokande kastrullen. Göra i ordning några smörgåsar med god tonfisk och stekta ägg. Kaffet hälldes ner i termosen och ryggsäcken packades ner.

Även 4 kilo tunga skoggshuggarkängor fick åka med ner i ryggsäcken, jag vägde ryggsäcken när jag kom hem och då hade den en vikt på 13,2 kilo och tänk då att kaffe, vatten, smoothies och smörgåsarna inte längre fanns kvar i ryggsäcken det var uppätna och uppdruckna.

Kl. 05:15 är jag klar och beger mig till starten på äventyret som ligger 1,5 mil bort från där jag bor i Marmaverken. Äventyret vi ska vandra ligger runt berget vid Knutbodarna och byn Röstbo.

Kan du tänkare en morgon där snökedjorna sitter på skorna det biter i kinderna och du små fryser redan vi starten och det är helt becksvart ute. Sagt och gjort pannlampan på, och Pär möter upp strax efter 06:00 och då beger vi oss väg med stavarna i högsta hugg på dagens äventyr.

Vårt äventyr börjar med 1 kilometer landsväg och sen svänger vi in i skogen med den brantaste backen på ett par kilometer och redan efter några kilometer känns det av hur pulsen stiger och jag fryser inte längre.

Väl upp på toppen småsnöar det lite granna och vi vandrar cirka 8 kilometer från bilen upp mot vår fikaplats. Men i morse blev det en stå fika vid vägkanten när vi kommit fram till vår lilla väg mot fäbodvallen, dock var den blockerad av minst 50 cm av snö.

Det började bita i kinderna efter fikat och snön övergick till lite blötare snöblandat och när vi närmade oss vår vändpunkt på äventyret utanför byn Röstbo som är en idag liten sommarby med fina små röda stugor. En stor äng med en lada som kan vid vissa tidpunkter och årstider vara helt magisk plats.

När vi passerat byn så tog det stopp, ingen plogad väg längre, vi bestämde oss för att vända och vi visste att vi skulle uppför den långa, långa backen som vi precis gått nerför och det började bli halt. Jag bytte till mina stora skoggshuggarkängor och tänkte att jag skulle få lite extra träning.

Men när jag väl kommer upp igen till Knutbodarna där vi bestämde oss att ta en kort fikapaus igen, så bytte jag snabbt om skor för jag skyllde på att jag behövde snökedjor på. Oh visst var det så, regnet nästan öste ner och det började bli blött.

När man känner hur mössan är dyngsur och du inte vill ta av den för då kommer du frysa ännu mer och samtidigt känner du dropparna från den blöta mössan rinna ner efter halsen. Då blir du tillslut kall och blöt på insidan av kroppen.

Jag började frysa om händerna trots att handskarna var av skinn och torra så frös jag, temperaturen låg runt 0 grader och regnet blev intensivare. Vi höll vårt tempo och gick så fort vi kunde och ner för sista långa backen mötes vi av ett 10 tal bilar som åkte upp mot skogen.

Nu frös jag rejält och det var ingen ide att byta om trots att det fanns både strumpor och torra underkläder i ryggsäcken, bilen var bara en kilometer bort, vi skulle ut på landsvägen sista kilometern.

Det har aldrig varit så lång kilometer som idag, steg för steg mot bilen. Mängder av trafik som gång efter gång stänkte vatten och väl framme vid bilen slängde jag av mig ryggsäcken och ytterkläderna och Pär genade sista metrarna genom snödrivorna, jag var inte lika modig!

Väl i bilen med full värme började jag tina upp. Vi åkte mot varsitt håll och Pär över skogen där vi gått och bara på en timme efteråt hade det kommit cirka 10 cm snö uppe på berget där vi nyligen promenerat.

Totalt blev det 21 kilometer idag och under hela 2017 har det blivit 45 söndagar och 720 kilometer äventyr. Vi har vandrat i Delsbo på Kolarstigen 36 kilometer, vi har vandrat barfota på stranden på Fårö på Gotland, vi har gått mängder av mil i Hertsjö och Söderhamn.

Vi tog oss också lyx att vandra Finnskogsleden och summerar jag 2017 har detta varit mäktigt med äventyr och bra för hälsan, trots lite gnälligt i den blöta bistra kylan idag.

Förutom detta har jag cyklat landsväg 298 mil och på Mtb 125 mil. En resa mot Almedalen i Visby från Söderhamn på racercykeln och 360 kilometer på 16 timmar, 90 kilometer vasaloppet på Mtb på dryga 4 timmar.

Sen styrketräning och en del simning, badminton, pingis och tennis. Tack Pär för ett grymt år 2017!

Vad ska man säga?

Jo att 2018 blir ett nytt spännande år, från dröm till verklighet, en smällkaramell coolt va´?

Mikael Reijer

Talarforum talang tävling
Rösta på mig och be alla du känner att rösta på mig dela på sociala medier tack snälla !

Klicka nu!

R Ö S T A – PÅ MIG <3