Livskvalitet i ett enormt vackert Hälsingland!
Idag gjordes den traditionella söndags promenaden sedan i januari i år har det vandrats mil efter mil, vi har sett spår av alla möjliga djur, vi har mötts av regn och rusk, solsken och värme och idag på farsdag var det inget undantag kyla, sol, snö och minusgrader.
Klockan ringde 04:00 upp och värma kålsoppa, packa väskan och åka till Annerfors för att göra en promenad efter Finnskogsleden. Vandringen blev nästan en hel arbetsdag, sju timmar och fjorton minuter med 5 minuters fika paus där vi satte oss på en vindfällen som låg över några stenar..
Snön ligger alldeles vit och kristallerna blixtrar och soluppgången är så fantastisk vacker så det är en ynnest att få verkligen suga in allt vår fina natur har att erbjuda. Trots att kylan biter i kinderna, det knastrar under skorna och ett feltramp gör hela foten blöt så är det en enormt fantastisk känsla att vandra idag på morgonen.
Vandringen fortsätter upp till toppen på Blyberget 403 meter över havet. En vandring som verkligen bär uppför, backarna är branta och pulsen når sina max slag, hjärtat pumpar runt det rika syresatta blodet.
Efter en stunds vandring känns hungern i hela kroppen och vi båda är lite möra, vi tar en kort stående fikapaus. Min kompis Pär Larshans bjuder på en kopp varmt kaffe och en äggsmörgås. Ny energi fylls på, sedan tar vi med raska steg oss framåt, uppåt och uppåt till bergets topp.
Vi passerar vyer som är helt enormt vackra och vi går förbi jaktstugor och älgpass efter stigen. Vi ser flera ställen där det finns naturkällor att dricka vatten ur, kanske funnits där sedan 1800-talet när bland annat finnarna bodde här. Plötsligt slås vi av tanken, vad bra vi har det som får uppleva naturen och dess rikedomar helt utan kostnad bara lite motion som vi själva behöver investera i för ett hållbart liv.
Säkert tror många som ser våra äventyr på sociala medier att vi är lite galna. Jag tror faktiskt det inte bara är en tro, det är säkert lite sant. För hur många kliver upp mellan fyra och fem på morgonen varje söndag för att gå minst två mil oavsett vilket väder som råder som moder natur styr över.
Men idag var det alldeles något speciellt, vi balanserade på spångar, såg alla dessa små tjänar och sjöar där isen hade börjat bita fast sig och lägga en hinna över vattnet som hade börjat frysa, det såg verkligen iskallt ut. Kålsoppan värmde oss tillsammans med kaffe och goda smörgåsar.
Vi får se var nästa söndag bär av – Men detta var helt oslagbart vilken minnesdag!
En vinterhälsning från Finnskogsleden!
Mikael Reijer